Att lämna Paris för Bankeryd väcker
alltid en del gamla minnen… När jag var liten och växte upp,
i den här numera lite kända hålan tack personligheter som
Cardigans-Nina och KD-ledaren Göran Hägglund, hade vi en mängd
namn på olika platser runt om i orten som vi av olika anledningar
besökte. ‘100 trappor’ var en populär passage i en löprunda för
att ta ett exempel. Det var dock inte 100 trappsteg, utan 106 (eller
107? eller var det 105?) och man sprang där upp och ner, upp och ner
för att plåga sig en aning extra (och förhoppningsvis bli lite mer
Hulklik).

Andra namn, mer relaterade
till vårt fiskeintresse kring Attarpsdammen var: Enen, Dammfästet,
Attarpsbadet, Turkudden, Stranden, Utloppet, Gäddudden och Stranden.
Varför de bar de namnen säger sig ganska mycket självt, Gäddudden
var till exempel bra om man ville fiska gädda. Turkudden sticker
dock ut och är värt en egen paragraf.

Namnet kommer från den
tiden då Bankeryd hade en flyktingförläggning och just den här
platsen var väldigt populär bland dessa flyktingar som dock inte
oväntat inte var turkar. Namnet satte sig inte på grund av deras
ursprung, utan deras karakteristiska sätt att fiska på vilket
dessutom verkade vara något av en familjeangelägenhet. De var
vänliga och stod gärna till hands för att ge råd och dela med sig
av betet. Dock var vårt mål med fisket inte riktigt det samma. De
tog upp precis allt de fick, saknade fiskekort och följde inga
regler över huvud taget, vilket man kan anta berodde på att de inte
hade hunnit bli integrerade i det svenska samhället. Vi fiskade med
lintjocklekar som höll för en fisk på 3-4 kg (medelvikten i sjön
kanske låg på kilot). De fiskade med linor som skulle kunna dra upp
en 20 kilos torsk ur Atlanten utan svårigheter. Därav var det bara
att veva och låta fisken hänga på släp och dra upp den på land.
De hade också en ”fångstkarl” som sprang ner i vattnet och tog
tag i linan och lyfte upp fisen när det var dags. Vi tröttade med
stor nervositet ut fisken och försökte i hög utsträckning att
kroka av den redan i vattnet eftersom målet var själva kampen och
fångsten i sig. De kunde för övrigt inte förstå hur fan vi kunde
vilja släppa tillbaka den då den ju var så god att äta. (Vissa
kanske får för sig att det skulle ha med deras ursprung att göra,
men erfarenheten visar att det är ett ganska vanligt synsätt, att
få mat på bordet, bland gamla svenska gubbar också.)

När flyktingförläggningen
försvann, försvann också dessa personer, men namnet lever kvar i
vår krets fortfarande, liksom många andra namn. Dock framstår
Dammen nu för tiden som en rätt död plats, till och med
fiskeklubben som hade hand om den tycks ha övergivit den, och man
kan misstänka att diverse digitala medier tagit över mycket av
underhållningen. Så då kommer dessa namn att få sin begravning så
småningom, som så många andra. De uppstod i en social interaktion
under en tidsperiod en viss grupp delade ett intresse och när
intresset ändras får nya platser namn.

Men vilka namn?
Namngivandet var en bieffekt av en aktivitet som endast var en intern
angelägenhet. Det ligger nära till hands att spekulera i hur
namngivandet sker i mer urbana sammanhang där kommersen är
inblandad i att bereda utrymmet. För när de sociala aktiviteterna
sker på platser skapade av företag eller det offentliga i sina egna
syften försvinner ofta denna namngivning; det blir mer öknamn på
redan tilldelade namn, ungefär som Lilla krogen i Jönköping
kallades för Lilla kriget på grund av att den var associerad med
bråk. Enligt god marknadsföring söker också desssa aktörer att
definiera sig själva på ett sätt som sprider sig i folkmun, de
vill skapa sig själva på samma sätt som en individ vill bli sedd
på ett visst sätt, vara den där personen.

Det framstår som att
utrymmet för framväxandet av dessa namn minskar. Oavsett om det är
offentliga eller privata intressen som står som adressat är det
alltid en plan i bakgrunden om hur en plats ska uppfattas och
användas. Det privata och offentliga utreder grundligt i förväg
och samlar in synpunkter från allmänheten innan några
investeringar görs. Dammen var i grund och botten en skapad plats,
men dess användning och hur den skulle uppfattas var det inte. Det
skiljer sig från digitala miljöer där det mesta är tänkt att
användas på ett visst sätt och används det på ett annat sätt är
olika intressen snabba att ta över ägarskapet. Det kan tänkas att
det har med framväxten av fler och snabbare kommunikationskanaler
att göra; de flesta aktiviteter inom en sfär som krymper i takt med
att omvärlden tränger sig på och upptäckandet sker genom dessa
redan etablerade kanaler.

Så för att summera;
kanske är det så att världen krymper på mer än ett sätt?

Så vi spinner vidare på
det och ger ett julmusikaliskt tips: Glasvegas EP A snowflake fell är
något av det inslag som får julglittret att bli alldeles suddigt!