Blog Image

La solidarité féminine de Paris

About

This page is about random persons, their encounter with Frenchness and the sistership of Paris.

La raison Paul Krugman est un économiste cool

Culture Posted on 04 May, 2011 14:23:52

http://krugman.blogs.nytimes.com/2011/04/25/arcade-fire-haiti/



En eftermiddag på Pärlan… Don’t go there, it’s a trap!!

Paris Posted on 30 Apr, 2011 00:38:18

“Intellektuella ekonomer från
Handels grymt häftigt, när riksbankschefen ringer, sen drog jag
till Paris, Finanstidningen när han väl skaffade en fick han en av
de tio rikaste i sverige Louise Lind det är ju inte världens
snyggaste tjej jag och familjen har ett hus på Saint Tropez halvön
Vi bodde på ett av rivierans dyraste hotell, kostade 10000 kr om dan
jag är ingen vinstmaximerare, jag vill ha betalt för det jag kan
går du på handelsåterträffar ett soligt tredjevärldenland
marketing dom där tjejerna vill ha kul de sitter inte till midnatt
hon pussade mig på munnen i tisdags kväll”



(Je suis revenu!) Fi+SD=Sant?

Politique Posted on 01 Apr, 2011 12:01:34

Nja, kanske inte, men det är ändå underhållande att tänka tanken i och med att SD inte ställde sig bakom den svenska JAS-insatsen i Libyen samt ett inlägg av Fi:s nya talespersoner. (Jag använder inte ordet “taleskvinnor” i och med att “kvinna” är ett patrarkal, förlegad benämning på våra vaginalt berikade medmänniskor.)

Herr Statsminister har ju tidigare varit inne på en liknande linje när oppositionen tidigare gått samman och hängt bly i dennes mungipor när “Allians för Sverige” inte fått vad de velat i Rosenbad. (Se tidigare inlägg.) SD och Fi motsätter sig naturligtvis insatsen på vitt skilda grunder, men det är ändå underligt att den politiska uppslutningen varit närmast total i en konflikt som blossat upp på så pass kort tid. Här talar vi dessutom om en enighet inom vilken det finns personer som gärna skulle sätta in svenska marktrupper som skulle delta aktivt i strid (Allan Widman).

Det finns humanitära skäl för världen att beblanda sig i konflikten, men frågan är väl hur insatt man är i konsekvenserna av en sådan inblandning. Politiskt sett är det tacksamt att kunna delta militärt i en insats som näst intill innebär någon risk, varken för deltagande militär personal eller ett politiskt (sker med FN-mandat) i och med konsekvenserna när insatsen endast handlar om att bevaka luftrummet.

Fi är inne på helt rätt spår i det att de ser insatsen som en del i en samhällsidé som allt mer går ut på muskelkraft. Det kan knappast ha undgått den som läser dagstidningar och är observant på annonsmarknadens utveckling. Försvarsmakten tar allt mer rollen som ett politiskt instrument att användas internationellt, förvisso med “goda syften”, men det är opassande för en institution som bär “försvar” i namnet. Avvecklingen av den allmänna värnplikten var ett första steg i avvecklandet av den medborgerliga rollen och utvecklandet av den professionaliserade; det offentliga rummet har sedan dess blivit allt mer utsmyckat av annonser som uppmuntrar människor att ta värvning i något som fås att framstå som ett projekt för äventyr och personlig utveckling. Eller har du kanske tänkt på den mediedramaturgi som skett kring de offer från Afghanistan som skickats hem till Sverige i kistor insvepta i den svenska fanan? Dog de för att de tjänade den svenska nationalstaten? Det fattas bara att den svenska militären ska utveckla ett dataspel likt militären i USA gjorde för att värva nya rekryter. (Är någon förvånad över att människor som rekryteras med sådana medel titt som tätt är involverade i de mest makabra behandlingar av både motståndare och civilbefolkning?)

Den väsentliga frågan som borde ha diskuterats innan någon inblandning skett är vilket ansvar man är villig att ta för konsekvenserna? Och vad man kunde ha gjort innan konflikten utbröt? Det kan trots allt vara så att de som nu rycker in har ett lika stort ansvar i att situationen uppstod från första början. Men det är knappast något som segrarna kommer att skriva in i historieböckerna!

(I och med detta inlägg inleds Post-Paris-eran!)



Les derniers mots

Paris Posted on 22 Jan, 2011 08:34:18

L’échange est terminé. Nous revenons à la Suède. Paris, tu vas me manquer…



Blackout4Hungary

Politique Posted on 05 Jan, 2011 17:06:52

we support the blackout 4 hungary.net campaign for a free internet



Erasmus, le chien, il habit ici aussi

Images Posted on 29 Dec, 2010 20:13:24




Hur många ‘100 trappor’ finns det?

Culture Posted on 26 Dec, 2010 16:00:52

Att lämna Paris för Bankeryd väcker
alltid en del gamla minnen… När jag var liten och växte upp,
i den här numera lite kända hålan tack personligheter som
Cardigans-Nina och KD-ledaren Göran Hägglund, hade vi en mängd
namn på olika platser runt om i orten som vi av olika anledningar
besökte. ‘100 trappor’ var en populär passage i en löprunda för
att ta ett exempel. Det var dock inte 100 trappsteg, utan 106 (eller
107? eller var det 105?) och man sprang där upp och ner, upp och ner
för att plåga sig en aning extra (och förhoppningsvis bli lite mer
Hulklik).

Andra namn, mer relaterade
till vårt fiskeintresse kring Attarpsdammen var: Enen, Dammfästet,
Attarpsbadet, Turkudden, Stranden, Utloppet, Gäddudden och Stranden.
Varför de bar de namnen säger sig ganska mycket självt, Gäddudden
var till exempel bra om man ville fiska gädda. Turkudden sticker
dock ut och är värt en egen paragraf.

Namnet kommer från den
tiden då Bankeryd hade en flyktingförläggning och just den här
platsen var väldigt populär bland dessa flyktingar som dock inte
oväntat inte var turkar. Namnet satte sig inte på grund av deras
ursprung, utan deras karakteristiska sätt att fiska på vilket
dessutom verkade vara något av en familjeangelägenhet. De var
vänliga och stod gärna till hands för att ge råd och dela med sig
av betet. Dock var vårt mål med fisket inte riktigt det samma. De
tog upp precis allt de fick, saknade fiskekort och följde inga
regler över huvud taget, vilket man kan anta berodde på att de inte
hade hunnit bli integrerade i det svenska samhället. Vi fiskade med
lintjocklekar som höll för en fisk på 3-4 kg (medelvikten i sjön
kanske låg på kilot). De fiskade med linor som skulle kunna dra upp
en 20 kilos torsk ur Atlanten utan svårigheter. Därav var det bara
att veva och låta fisken hänga på släp och dra upp den på land.
De hade också en ”fångstkarl” som sprang ner i vattnet och tog
tag i linan och lyfte upp fisen när det var dags. Vi tröttade med
stor nervositet ut fisken och försökte i hög utsträckning att
kroka av den redan i vattnet eftersom målet var själva kampen och
fångsten i sig. De kunde för övrigt inte förstå hur fan vi kunde
vilja släppa tillbaka den då den ju var så god att äta. (Vissa
kanske får för sig att det skulle ha med deras ursprung att göra,
men erfarenheten visar att det är ett ganska vanligt synsätt, att
få mat på bordet, bland gamla svenska gubbar också.)

När flyktingförläggningen
försvann, försvann också dessa personer, men namnet lever kvar i
vår krets fortfarande, liksom många andra namn. Dock framstår
Dammen nu för tiden som en rätt död plats, till och med
fiskeklubben som hade hand om den tycks ha övergivit den, och man
kan misstänka att diverse digitala medier tagit över mycket av
underhållningen. Så då kommer dessa namn att få sin begravning så
småningom, som så många andra. De uppstod i en social interaktion
under en tidsperiod en viss grupp delade ett intresse och när
intresset ändras får nya platser namn.

Men vilka namn?
Namngivandet var en bieffekt av en aktivitet som endast var en intern
angelägenhet. Det ligger nära till hands att spekulera i hur
namngivandet sker i mer urbana sammanhang där kommersen är
inblandad i att bereda utrymmet. För när de sociala aktiviteterna
sker på platser skapade av företag eller det offentliga i sina egna
syften försvinner ofta denna namngivning; det blir mer öknamn på
redan tilldelade namn, ungefär som Lilla krogen i Jönköping
kallades för Lilla kriget på grund av att den var associerad med
bråk. Enligt god marknadsföring söker också desssa aktörer att
definiera sig själva på ett sätt som sprider sig i folkmun, de
vill skapa sig själva på samma sätt som en individ vill bli sedd
på ett visst sätt, vara den där personen.

Det framstår som att
utrymmet för framväxandet av dessa namn minskar. Oavsett om det är
offentliga eller privata intressen som står som adressat är det
alltid en plan i bakgrunden om hur en plats ska uppfattas och
användas. Det privata och offentliga utreder grundligt i förväg
och samlar in synpunkter från allmänheten innan några
investeringar görs. Dammen var i grund och botten en skapad plats,
men dess användning och hur den skulle uppfattas var det inte. Det
skiljer sig från digitala miljöer där det mesta är tänkt att
användas på ett visst sätt och används det på ett annat sätt är
olika intressen snabba att ta över ägarskapet. Det kan tänkas att
det har med framväxten av fler och snabbare kommunikationskanaler
att göra; de flesta aktiviteter inom en sfär som krymper i takt med
att omvärlden tränger sig på och upptäckandet sker genom dessa
redan etablerade kanaler.

Så för att summera;
kanske är det så att världen krymper på mer än ett sätt?

Så vi spinner vidare på
det och ger ett julmusikaliskt tips: Glasvegas EP A snowflake fell är
något av det inslag som får julglittret att bli alldeles suddigt!



Bonne Noël!

Culture Posted on 24 Dec, 2010 02:03:37

En riktigt God Jul till alla! Låt musten flöda och lägg på ett extra lager senap. Håll både vänner och fiender nära för en gångs skull. Lägg ner Fejan och ta det IRL, eller ring åtminstone.
Santa Claus is coming straight to the ghetto… Peace!



« PreviousNext »